Jag tror jag avskyr mitt liv, lite iaf. Jag är ju helt socialt störd.

Var skolavslutning idag, sista dagen i 2an.  Skolavslutning = tårta.

Sång, tal, betyg, sen tårta.

Efter en halv tårtbit pallade jag inte av att vara kvar längre. Varför?

Jo, för ångesten kom. Tårta är inte bra att starta dagen med. Inte när man är helt tom i magen och stolt med sig själv. Och för att jag kände mig så jävla ensam. Bland säkert 300 människor kände jag mig ensam. Jag vet inte vad jag ska säga till dom i min klass. Jag känner dom inte. Efter 2 år har jag inte lyckats lära känna en enda. 

Så jag reste mig och gick. Först bland alla. Trevligt sommarlov på mig. 

Så jävla störd är jag. Fast grejen är att jag är inte direkt blyg heller.

Men jag lyckas bara aldrig lära känna nån.